LD Stables Veckobrev

Midsommar vecka! Herregud vart tog försommaren vägen?

Denna vecka har hästarna vilat. Vissa har vaccineras och andra behöver det för att återhämta sig och fatta vad de lärt sig. En liten microvila så att säga.

Innan vilan har Tino gjort framsteg och vi har skrittat runt banan. Han är duktig, men lite svår svängd.

Men det har nog mera med det bettlösa tränset att göra än med honom.

Han är en fin kille.

Då hästarna vilat har vi passat på att städa och tvätta stallet.

Man kan inte tro att det är 7 år gammalt. Allt är så vitt och fint.

Det syns faktiskt att vi målar varje år och att vi håller smutsen borta även under vintern. Så skönt!

 Detta är före tvätt i Jodie´s box

 

Detta är efter.

 

Nu doftar det gott igen.

 

 

Grabbarna på Smörudden mår som prinsar.

Leon bara älskar att få flugmedel och salva i huvudet.

Han har verkligen fattat att jag inte bara kommer med vatten.

 

Även hans bitknöl efter Zune blir sakta men säkert mindre och mindre.

Zune och Olle är mera reserverade med att bli sprayade.

Primus tycker det är okej men inte mer. Där emot gillar han att få salva i huvudet.

Bizze är den enda som flyr mig när jag kommer med svampen. Lilla fegis.

 

 

Här hemma går även de ute nu på dygnet och alla verkar trivas.

 

Tino fullkomligt älskar att få flugmedel. Aragorn är mera reserverad innan han anväder sin lilla nöt där uppe och fattar att det är ganska skönt och dessutom att stå i skuggan är ju inte heller fel....

Dock hade vi en dramatisk tisdag då LB kom upp på morgonen svettig och flemade.

Jag fattade vad klockan var slagen! Kolik!

Veterinär Torhild kom och behandlade henne men hon blev inte ett dugg bättre. Hon blev bara sämre och sämre! Troligtvis svår gaskolik eller tarmvred löd prognosen.

En timme efter att vet.lämnat oss är hon så dålig att jag inte får upp henne! Hon bara ligger med magen och bakbenet i väder! Vi beslutar då att vi ska låta henne avsluta sitt liv här på jorden.

Plötsligt resre hon sig och galopperar iväg i hagen hon ligger i. Jag försöker gå ifatt henne men hon skrittar på framför mig i ca 10 min där efter är hon som levande igen!? Jag och hovis som var här då fattade inget? Man kan säga att jag fått mitt fina sto tillbaka i livet när vi trodde att det var slutet. Så glad och jag tackar gud att hon finns hos oss i dag.

 Till sist vill jag bara lägga ut denna bild på Delaware´s pass. Nu är hon MIN! Även i passet :)

Detta får avsluta vårt korta veckobrev denna gång och så önskar vi alla där ute en härlig och fin midsommar.