LD Stables Veckobrev

Här skriver Sussie om allt som händer på anläggningen varje vecka.

Vecka 13

Publicerad 2013-03-29 16:39:00 i Allmänt

 
Oj j oj... Nu var det min tur vid tangenterna. Spännande!! Att Sussie vågar lämna över sin hemsida till oss undersåtar;) Fast hon är ju bra modig den där tanten. Känns alla fall bra att få förtroendet.
 
Emeli Westerling heter jag. 30 år (börjar bli till åren nu). Bor i Valdemarsvik med min man, 2 barn och 2 katter. Brukar säga till min man att vi har ju 2 barn, 2 katter men bara 1 häst?? Det måste vi nästan göra något åt men han går inte riktigt på den.. Eftersom jag bor i Valdemarsvik så medför ju det att jag har en bit till LD-stables men dom 20 minuterna det tar för mig att åka är sååå värda att offra för den trivsel som min häst och jag har på Landsberg. Min häst ja...
Tingeling SPO är min svarta stjärna som jag köpte som 1-åring från Stuteri Prima. Historien med henne började egentligen redan ett halvår innan själva köpet. Jag var så sugen på unghäst och lusläste både tidningar och webbsidor. Varje gång jag var inne på "nätet" så dök denna bild upp.
 
Jag verkligen älskade bilden men ratade henne för hon var ju för dyr...(för en småbarnsmamma som jag). Men bilden gav sig inte!! Varje gång jag försökte leta efter något annat dök hon upp:) så efter några misslyckade besök hos uppfödare beslutade jag mig för att åka och titta på den där envisa åringen. När jag väl var där bestämde jag mig vid första ögonblicket (love at first sight). Hon hade kunnat kosta precis vad som helst. JAG SKULLE BARA HA HENNE!!! Det spelade ingen roll hur hon rörde sig, hur hon var byggd. Hon var ju den jag letat efter. Sen dess har vi haft en kontakt som inte går att beskriva... (så rör hon sig inte så tokigt heller)
 
Nu kämpar vi vidare mot nya mål och ett av målen detta år är att komma ut på tävlingbanorna. Hon är ju 5 nu:) Så i onsdags bar det iväg mot Lotta Jerhammar Cidheden. Tingan skötte sig fint även om det var lite jobbigt:)
 
Det finns ju andra här oxå (även om inte Tingeling tror det). I veckan klev Sussie över ett enormt hinder. Hon och hennes fina 4-åring har för första gången lämnat tryggheten hemma för att prova vingarna på annat ställe. Inte bara en gång utan TVÅ!! Första resan var mindre lyckad med en genomsvettig häst och trasig bommadrasering samt mat i hela transporten. Detta gjorde att hon bara fick traska runt i ridhuset men just denna dag var det nog allt Delli kunde ta till sig.
Visst matchar täcket fint;)??
 
Däremot andra gången hon åkte gick det såå bra. Sussie kom till fin ridning även om bensinen tog slut ganska snabbt. Så är det ju när man är liten som ska bli stor. Jag och Tingeling gjorde sällskap som ett litet stöd o det gick så fint för oss oxå. Lite bilder från dagen.
 
 
 
Vissa avslutar fint:)
Det var riktigt skönt för oss ryttare den här gången (eller hur Sussie?) Privata promenerare;)
Så skönt o har er med Sanna, Alex och Philippa. Ni är guld värda!!! Lilla, söta underbara Cockie var också med. Hon är ju viktigast av alla om man nu frågar henne.
Alex har tränat på sin sits efter ett mindre sammanbrott i veckan. Envisheten är ryttarens bästa vän!! Efter en del letande efter en tung rumpa så satt det. Bara att kämpa vidare:)
Nu har ju solen hittat till oss så numera känner vi oss som riktiga glassare när vi rider. Det går nämligen inte att rida utan solglasögon för snön bländar som tusan.
 
Sanna kämpar på mellan skola och jobb med sin ridning på LB. Tyvärr har hon fått en del snöklamp när dom ridit så hon har fått vara ganska försiktig. Med det vill jag verkligen säga SNÖ TÖA BORT NU!!
 
Aragorn och Jodie har i veckan fått blivit nya hagkompisar. Det gick så bra så. Dom hälsade på varandra och sen började dom äta. Jodie är en ganska bestämd dam för Aragorn får inte ta hennes mat... DEN ÄR HENNES!!
 
Vi har även fått en hälsning från Swahili som nu är hos Linda Melin på Ålberga gård. Ska bli spännande att få se denna häst visa sin talang med en duktig hoppryttare på ryggen.
 
Även Elliot har skickat en hälsning att hon har det bra nu när hon är "storstadbrutta". Även om det kan va lite ansträngande. Hon har snabbt kommit in i gruppen och lever livet hos sin matte Maria.
 
Nu till hingstarna. Dessa busungar. Om man jämför dom med barn så är Zune den där som drar igång det hela. Som det bara lyser bus om. Hon tror att livet går ut på just det. Att allt som finns i hagen är till för att han ska kunna leka med det. Alltid glad och vill alltid komma när man är i hagen. Det går liksom inte att inte tycka om denna fina pojke.
 
Hans kompanjon är då Primus som hänger på buset. Den ungen som kanske inte riktigt vet varför han busar men grupptrycket ska vi ju alla falla för. Sen är det ju väldigt kul när man väl kommer igång. Han kommer nog med lite erfarenhet bli en väldigt snäll och omtänksam man.
 
Ledarhingsten är då Bishop. Hans liv går ut på att vara vacker. Och det är han ju verkligen också. Han har verkligen utvecklats denna vinter. Man ser att han är hingst nu.
Med det avslutar jag detta veckobrev. Tack för förtroendet Sussie och tack för att min häst och jag har det bäst hos dig. Skulle inte kunna ha det bättre någon annanstans. Hon är ju inte riktigt som alla andra och jag är så glad för att du låter henne vara precis som hon är. Sen har ju du placerat rumpan i en vrå i mitt hjärta.
 
Hej hopp// Emeli

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela