LD Stables Veckobrev

 

En händelserik vecka kan man lugnt säga.

Den börjar med töväder och ishalka.

 

Bara problem med att få ut hästarna till hagen.

Att försöka ta sig till ridbanan var bara att glömma.

Stona dvs Tirana och Sadie har fått en vecka med att ha mig klängandes på ryggen istället.

Tirana är riktigt duktig och jag kan nu sätta foten i stigbygeln och häva mig upp på mage över sadeln.

Sadie har svårare med det då hon har lätt för att få sadeltvång och inte gillar när man drar åt om magen, så henne har vi fått gått från pallen lite mer försiktigt.

 

Tyvärr har praktikanten svårt med min mobil. så håll till godo ändå med bilderna.. jaja, lite suddigt men..

Delaware har haft träns och det går bättre och bättre.

 

Micke har haft sadel igen i stallgången och i box.

Det har gått bra.

 

Swahili har fått lite vila p.g.a väglaget men hunnit med att gå på linan i dag alla fall.

Dessutom har vi mätt honom igen med måttstocken med vattenpass och han var faktiskt inte 180cm utan bara 177cm :-)

Vi har även haft hovslagaren här till alla unghästarna och Elliot tyckte det var väldigt konstigt att man skulle hålla hoven framåt också..hmm..

Det visste hon inte om hon skulle gilla.

Men hon skötte sig så fint.

 

Alla hade en del att ta och Tirana börjar verkligen se fin ut nu.

Så kul!

Xan fick skor + snösulor och brodd.

En ny häst helt enkelt om fötterna.

Thomac har fått vila hela veckan medan Aragorn och LB har fått jobbat det som går nu i slutet när vi tar oss till banan igen.

Att rida ut nu är bara att glömma tyvärr.

 

Så till dagen då vi skulle få vår leverans av stallströ.

Allt var frid och fröjd när killen ringde från lastbilen och sa att han var på väg från Mjölby och vi räknade med att han skulle vara hos oss inom några timmar.

Det var han också, men han hade tagit fel på vår vägbeskrivning och kört av för tidigt och i detta väglag med is på vägarna gjorde att han fastnade i ett vägskäl och skulle backa sig där ifrån då bilen på 25ton kanade av vägen in i en trädgård!

Som tur var stannade framdelen kvar på vägen men han satt som berget och risken för att hela lastbilen skulle gå in i huset eller välta var överhängande!

 

Det blev att ringa storbärgaren bärgaren från viken till hjälp.

Som tur var fick vi hjälp av vår snälla bonde Anders som kom med sand och fixade till vägen så det gick att både gå och köra där igen. Tack snälla du, du är guld värd.

 

Huu ja vilken dag och vecka.
Nu önskar vi alla en bra helg med lite fina bilder från hagarna.



Själv kommer jag somna tidigt i soffan i kväll känns det som.
Det finns andra som njuter av det.



Som alltid Sussie vid datorn.